Psykunge
Dagen har bestått av ångest attacker och deprissions anfall.
Vet inte varför men det är väl allt för många saker som far runt där inne i min hjärna.
Den bestod även av konstiga kramper och smärtor o kroppen. Vet inte varför men läskigt var de.
Behöver min ipod med min depp musik för att lugna ner mig.
Känner mig fruktansvärt förvirrad just nu.
Ibland förstår jag mig verkligen inte på er. och ibland är ni de dyrbaraste jag har.
Jag börjar bli osäker, osäker på om jag vill detta mer.
Önskar jag visste vad jag vill, lixom vad jag vill med mitt liv och med mig själv.
Men jag känner mig så himla vilsen, vet inte vart jag ska gå. Vet inte vilken väg jag ska välja.
Känner mig bara så fruktansvärt vilsen och ensam.
Btw, Tack markus för samtalet i natt.
Det känns som du förstår hur jag känner och de känns som du vill att jag ska må bra.
Förlåt om jag väckte dig och fick dig orolig, men det var inte så menat. men känns skönt att du bryr dig om mig.
Natten hade både sina höjdpunkter och djupaste svackor.
Bråk med en av det bästa människor här på jorden, Besvikelse till en annan människa jag tycker mycket om, många fällda tårar men även många skratt, leende och kärleksfulla ord.
Förlåt alla människor i min omgivning för hur jag beter mig ibland,
men jag är så förvirrad och upp och ner vänd just nu.
Ska försöka hitta en struktur på mitt liv, vill inte såra er. Ni är juh det dyrbaraste och det enda jag har kvar.
Känns som ju längre jag finns kvar i livet, ju fler människor sårar jag i min omgivning. och ju längre jag lever juh fler människor mister jag. Så heter de inte att man ska lägga av när man har flaggan i topp??
Men samtidigt, varför svika dom sista få människor jag har kvar?
Det finns mycker som finns där inne i den kroppsdel vi kallar hjärnan.
Just nu känns de bara som jag behöver komma bort, komma bort från alla tankar. Bara ta de lugnt och inte fundera på någonting. Bara umgås med nya människor. få nya syner och vinklar på livet.
Försöka komma på vem jag är och vad jag verkligen vill.
Verkar som ett näst intill omöjligt uppdrag för mig, men det är kanske den enda utväg jag har.
Så, Förlåt alla männsikor jag har sårat i mitt liv. Förlåt för jag är den jag är.
Förlåt för att jag dök upp i ditt liv och fick dig må sådär.
Förlåt för att jag existerar men jag bad tyvärr inte om att bli född.
